Snart drömmer jag om dig...




Duvorna går runt och pickar smulor i betongen där jag står, väntande i tunnelbanedån.
Dom som skulle vara fredssymboler, skiter på perongen och jag förstår.
Jag skulle själv gjort samma sak, om jag kunde flyga härifrån.

Jag antar att Du längtar ut till skogen då och då, det verkar så.
Där man kan slippa hänga med och där kan fötterna få ströva som dom vill.
Där hjälper inga tåg och rulltrappor till.
I tunnelbanedån dövas dom inre, tysta skriken.
Det är svårt att få en plats här i rusningstrafiken. 


Det finns så mycket gammalt som jag lämnat bakom mig i Sthlm.
Att komma hit kan ibland få det att klia under skinnet mitt och väcka en ångest som annars hålls i schack.
Det är tur att den stora staden förgylls av familj och fina vänner som saknas dagligen! 
Men jag har nog aldrig känt mig så klar som nu med Sthlms-kapitlet i mitt liv.
Jag undrar så var jag hamnar efter att utbildningen är klar, blir jag kvar i Gävle eller blir det till att testa på en helt ny stad.. spännande liv :)



 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0